Nöje Jönköping

Recension: Harrys Krogshow är inte Wallmans salonger

Recension: Harrys Krogshow är inte Wallmans salongerRecension: Harrys Krogshow är inte Wallmans salonger bild nr 2Recension: Harrys Krogshow är inte Wallmans salonger bild nr 3Recension: Harrys Krogshow är inte Wallmans salonger bild nr 4
Recension: Harrys Krogshow är inte Wallmans salonger bild nr 6Recension: Harrys Krogshow är inte Wallmans salonger bild nr 7Recension: Harrys Krogshow är inte Wallmans salonger bild nr 8Recension: Harrys Krogshow är inte Wallmans salonger bild nr 9
Recension: Harrys Krogshow är inte Wallmans salonger bild nr 11

Harrys Krogshow satsade på ett Wallmanskoncept med nådde inte riktigt enda fram. Men med en god vilja och med musik som alla kan sjunga med i lyfte det ändå mot slutet tack vare nytänk i Jönköping. 

Krogshowen à la Harrys inleds i sann 50- och 60-tals anda. Och för den som har en lucka i allmänbildningen får en liten historielektion alldeles i början. 

Saknar frisyrerna
Vi kliver direkt in i 50-talet med rockabilly och jive. Brudarna bär polkadot-klänningar och snubbarna försöker mer eller mindre leka Elvis och i synnerhet Markus Kvick som har en dålig Elvisperuk. För övrigt saknar jar 50-tals frisyrerna på kvinnorna. 

Och vad blir 50-tal än Grease, även om Grease i sig är en 70-talsskapelse. Men fråga en ungdom idag vad 50-tal är för denne, ja du svarar vedbörande; Grease. 

Ljuva 60-tal
Och som en blixt från klarblå himmel är vi framme i det underbara 60-talet, men kostymerna är fortfarande kvar i 50-talet. Lite trist kan tyckas, men det glöms fort när de sjunger så pass bra som de ändå gör.

Musiken som bjuds är allt från Lill-Babs dängor till Frank "Frankieboy" Sinatras "Fly me to the moon". Och jag måste medge att Mattias Höjer har en underbar röst, men han har fuskat lite med utstyrseln då det är slitna jeans under fracken.

Lite sexigare men utan rock 'n' roll
Och på sluttampen blir det givetvis lite sexigare med klassiskt Motown-sound. Drottingen av soul träder fram på scenen- Aretha Franklin. Men med en vitare röst av soulgudinnan själv. Men inte kan man förvänta sig att någon ska slå henne.
Det hade inte suttit fel att ha rekryterat en donna med en soul- och bluesröst, då det lätt blir lite för mycket musikal över det hela. 

Det man minns är Elvis
Det är glitter och osmakliga färgkombinationer, ja det är helt enkelt 70-tal. Men jag saknar en haschrökande, intellektuell vänstersympatisör. 

Vi får mer svensk musik när 70-talet visas upp, jämfört med 50- och 60-talet tidigare. Och vi ser när Elvis ballar ur- ni vet som det var, den Elvis som la på sig några kilon och sedan trillade av pinnen mot slutet av årtiondet. 
Med lite mer jobb på utstyrseln så hade det varit nästintill perfekt. Och i dagens läge är det inte så svårt att få tag i 70-tals kläder- det är ju faktiskt inne. 
Jag som nästan trodde att de hade glömt rocken nu när de var inne på 70-talet. Men tji fick jag. 

Krantz rättar
Så kommer något som gör att jag tror att de har missat en del i sin research då de slänger in Creedence Clearwater Revival med låten "Proud Mary" i 70-talet. En dubbelkoll hade inte suttit fel. Proud Mary släpptes redan -69 med CCR och gjordes i samma veva av Ike och Tina Turner när de turnerade land och rike. 

Powerballaderna är lite väl sömniga 
Texterna må vara tårdrypande och rösterna får en att känna likadant, men det är ett för tråkigt framförande även om det passar bra med något lite stillsammare efter förrätten. 

Bäst är "Purple Rain" som får en att längta efter närhet och intimitet, men jag eftersöker en Price-kopia med lila kostym- det hade varit pricken över i:et.  

En dans i neon, nitar och en massa hår
Dolly Parton till Lasse Holm och sedan en sväng i rocken igen, ja 80-talet gör de med en sann bredd.

"Wake me Up Before You Go-Go- jo visst vaknar jag upp efter oxfilén och potatisgratängen. 
Det stora irländska bandet, U2 ges ett kort utrymme- men ack så bra.
Mattias Höjer är i sitt esse när han levererar som en sann 80-tals rockare. 

Klapp och jubel
När "The Final Countdown" spelas så vaknar alla till och har leenden på läpparna. Likaså när introt på Van Halens "Jump" spelas.
Och för att inte tala om den makalösa insats Jimmy Wigell gör när han tolkar Mikael Rickfors "Köpa Vingar För Pengarna", då han har övat in Rickfors röst precist.
Ett riktigt snyggt slut med låtarna "We Built This City" och "We're Not Gonna Take It". Publiken jublar och 80-talet gjorde de nog allra bäst.

Hatten av för ABBA
När de dammar av de gamla klassikerna och spelar några av ABBA:s bästa, ja då gör jag bara hatten av. 
"Dancing Queen" görs riktigt bra och "Agnetha" och "Frida" har fått till kostymerna som faktiskt tar en tillbaka några årtionden. 
"On And On And On", behöver jag säga mer. Jag flyger, jag är "Lucy In The Sky With Diamonds"- jag blir hög av hur bra de gör ABBA-numret. 

Från det dekadenta 90-talet fram tills idag
Givetvis får Carola här en stor roll med fläktar och även lövblåsare på sig så att de raffiga mamelucker tittar fram. 
Pojkbanden blev snarare medelåldersband, men visst var de kul och de bjuder verkligen på sig själva. 
Och för jämställdhetens skull tågae de kaxiga brittiskorna in från Spice Girls.
Ingen Madonna syntes till- förens mot slutet när 90-talet gjordes. 

Jag är inte raljant- bara ärlig
Ännu är det långt från professionellt, men det är ju inte Wallmans, något jag försöker tränga bort i skallen.
För den sanna musikälskaren som kan ett och annat om musik och underhållning lär bli besviken, trots att det bara blev bättre och bättre ju längre showen pågick. 

Emma Krantz
emma.krantz@jmini.se

Missa inga nyheter! Gilla och följ Jmini.se på Facebook

Fakta

Bäst under kvällen:

Mattias Höjer höftrörelser, de är obetalbara

Och visst kan husbandet lira

"70-tals skjortorna" som två av herrarna i ensemblen bär i inledningnumret

Koregofin när två av killarna agerar Bee Gees

Att 70-tals Elvis faktiskt fick vara tjock- man vill nästan utbrista i Hallelujha

Männen blir kvinnor, eller transor får man kanske säga. Som taget ur Queens musikvideo "I want To Break Free"

Cher-frillan som en av budarna bär i 80-tals delen. Som en exakt kopia av den Cher hade under "If i could turn back time"

Servicen under kvällen var tipptopp. All cred till Harrys personal

Se bilder
Kommentarer
comments powered by Disqus
Till toppen