Nöje

Vladimir Oravsky: Svenskar i Sarajevo

Vladimir Oravsky: Svenskar i SarajevoVladimir Oravsky: Svenskar i Sarajevo bild nr 2Vladimir Oravsky: Svenskar i Sarajevo bild nr 3Vladimir Oravsky: Svenskar i Sarajevo bild nr 4
Vladimir Oravsky: Svenskar i Sarajevo bild nr 6

I Sarajevo organiserade man mellan 26 och 28 november ”Dani švedskog filma” dvs. ”Svensk film-dagar”. Gratis inträde.
Svenska ambassaden skänkte 120 till bosniska översatta svenska boktitlar till biblioteket i Sarajevo. Det var Stig Larssons millenium trilogi, böcker av pseudonymen Lars Kepler och naturligtvis, hur annars, Astrid Lindgrens böcker.
Mellan 16 och 20 november pågick på biblioteket i Sarajevo ”Citanje slikovnice ’Pipi Duga Carapa’ i ilustrovanje bojanki” – ”Läsning från ’Pippi Långstrump’ och Pippi Långstrump målarverkstad”.

Den 30 november bjöd man på ”Otvaranje izložbe ’Švedska krimi scena’ i panel diskusiju o švedskom kriminalistickom romanu” – ”Öppnande av utställningen ’Sveriges brottscen’ och en paneldiskussion om den svenska deckarromanen”. Jag var bjuden att sitta med i panelen.
Anledningen till varför jag bjöds in, fick jag erfara, är att mina föredrag är kända för både hög underhållnings- men även provokationsfaktor. Det senaste förvånar mig en smula, enär hela mitt jag, är ganska så mycket mot all slags provokation och jag själv uppenbarar mig nästan alltid i en lågmäld grå mus osynlighets-kostym.
Men jag har skrivit böckerna ”Zlata Ibrahimovics dagbok”, ”Det rena landet : En berättelse om våldtäkt” och ”På väg : Berättelser av Zlata Ibrahimovic”.
Dessutom har jag samarbetat med Maj Sjövall samt gjort ett dramaturgiarbete på en av Henning Mankells teaterpjäser, samarbetat med Lars von Trier, suttit hela tre gånger i Cannes/Midems filmjury… och Honour by association / heder genom samröre, samt haloeffekt och liknande genetisk argumentation, förför människan dagligen oavsett hennes samhällsställning.

Vad jag ämnade prata om i Sarajevo kan jag inte avslöja här, eftersom jag har för mig att så länge mina kunskaper om ”Scandinavian noir” inte är googlebara, kommer jag förutom till Canada och Bosnien Hercegovina bjudas även till andra intressanta ställen med god mat och vänligt sinnat folk. Antydan och mystik är viktiga ledord inte bara i kriminalromaner.
Jag kan dock berätta att den här gången ingick i mina förberedelser bland annat även att jag praktiskt prövade mig på denna spänningsfyllda genre och jag skrev en litterär redogörelse som handlar om Joel som under den värsta julrushen mördar en varuhusjultomte, om hur polisen är mördaren på spåret och hur denne finner tillflykt hos en pojke som i sin naivitet tror bara på det som han själv upplever och låter sig inte påverkas av andras åsikter och iakttagelser. Boken är på engelska, hur annars, i Bosnien Hercegovina är det svenska språket inte alltför gångbart, trots Svenska ambassadens och Svenska Institutets berömvärda ansträngningar. Boken heter JOEL AND THE SANTA CLAUS MURDER MYSTERY och kommer att kunna köpas från och med första decemberveckan lite överallt.

Sverige är ett rikt land. Så rikt att det har råd att arrangera sådana och liknande tillställningar. Men vad skulle vara alternativet? Reklam är en del av produktionscykeln och den som helt och hållet struntar i reklamen och propagandan, ofta, om än långt ifrån alltid, så småningom kvävs av konkurrenter som växer sig starka runtomkring. Och i samma veva tänkte jag på några rader i min ofta citerade bok ”Friheten i kulturen : Reflexioner kring tystnad och repression inom kulturetablissemanget”: ”’Ifjol fick ett hundratal svenska böcker stöd för att översättas till drygt 20 språk. Sverige betalade 2,7 miljoner kronor till utländska förlag 2006. 2 miljoner var öronmärkta från kulturdepartementet, resten lade Svenska institutet till. Huvuddelen gick till mindre länder och små språkområden med en liten marknad’ skrev SvD den 27 april 2007. Dessa lyckliga författare applåderas för sina bedrifter att få sina verk översatta och utgivna i utlandet och ovanpå det belönas de med något eller några av de otaliga stipendier som delas ut i vårt land. (…)
’Statens kulturråd, i dagligt tal Kulturrådet, är en central förvaltningsmyndighet inom kulturområdet. Kulturrådets övergripande uppdrag är att förverkliga de nationella kulturpolitiska mål som regering och riksdag beslutar om’, enligt Kulturrådets webbplats. Kulturrådet utdelar således olika bidrag. ’Kulturrådets bidrag syftar till att främja mångfald och kvalitet. Kultur för barn och ungdom och mångkulturella frågor ses av Kulturrådet som särskilt viktiga områden’, återigen ett citat från rådets elektroniska sida. Om denna fördelningspolitik kan man tycka mycket och det finns också debattörer som inte håller inne med sitt tyckande. I detta mitt bidrag vill jag inskränka mig till bidragskommersen kring namnet Astrid Lindgren. Astrid Lindgrens böcker får nämligen också bidrag från Kulturrådet. Och även böcker om Astrid Lindgren som, utan alltför stor överdrift inte så sällan kan betraktas som reklammaterial för Astrid och hennes böcker. Något hårddraget kan man säga att Kulturrådets bidrag till Astrid Lindgrens böcker är avsiktligt eller oavsiktligt designade för att öka Astrid Lindgrens arvingars välfyllda kassa och därmed även deras makt.
’Astrid Lindgrens böcker finns nu översatta till 76 olika språk.’ – ’Astrid Lindgrens böcker finns nu översatta till över 80 olika språk. Uppskattningsvis har det utanför Sverige kommit 3 000 utgåvor som sålts i minst 80 miljoner exemplar.’
Båda citaten om antalet översättningar härstammar från ’Astrid Lindgren – Wikipedia, den fria encyklopedin’ och båda är från samma dag och samma artikel. Det är förståeligt; succé föder succé, så det vore oekonomiskt att inte blåsa upp och exponera siffertalet. (Enligt programledarna för ’Astrid Lindgrens Barnbygalan’ den 8 juni 2007, det vill säga samma dag som ovanangivna uppgifter är hämtade från, är Astrid Lindgrens böcker översatta till 89 språk.) I detta sammanhang är dock ett annat tal mera intressant, och det är, hur många kappsäckar guld Svenska institutet strödde över Astrids böcker.
Hur som helst: i samband med öppnandet av Cyber-House of Sweden intervjuades bland andra även Olle Ivory, som Svenska institutets generaldirektör Olle Wästbergs Second Life-alter ego är döpt till. Och avataren Ivory, eller var det Wästberg, berättade med stolt röst om Svenska institutets översättningsstöd till Astrid Lindgrens böcker. (…)
Den 4 april 2008 rapporterade Kulturnyheterna att ’Trots starka protester togs stödet för översättning av svensk litteratur bort från Svenska Institutet. Nu har det nya översättningsstödet, som sköts av Kulturrådet, fördelats för första gången… Det öronmärkta översättningsanslaget som i januari i år togs bort från Svenska Institutet låg på två miljoner kronor…’ Nu kommer Kulturrådet fördela ’runt 4,5 miljoner kronor i tre omgångar per år. Den första fördelningen, som beslutades på torsdagen, omfattar 1,7 miljoner kronor… Bland de beviljade ansökningarna finns flera svenska författare som nu för första gången introduceras på ett nytt språk, bland andra Gabriella Håkansson och Inger Edelfelt på tjeckiska, Carina Burman och Sara Kadefors på engelska och Fredrik Sjöberg på tyska…’
Det fanns en hel del att kommentera vad gäller det nya stödet. Det fanns en hel del att ta ställning till. Exempelvis pengarna till Astrid Lindgrens ’Mio min Mio’ för utgivning i Georgien. Och till Astrid Lindgrens ’Bröderna Lejonhjärta’ för utgivning i Makedonien. Och till Astrid Lindgrens ’Lillebror och Karlsson på taket’ för utgivning i Montenegro. Och till Margareta Strömstedts ’Astrid Lindgren - En levnadsteckning’ för utgivning i Litauen… Och vilka namn och vilka titlar gömmer sig bakom ’Flera’ som går till Storbritannien? (…)
Varje royaltykrona från försäljningen av Astrids Lindgrens böcker går oavkortad till Astrid Lindgrens överlevande trots att det är andra, du och jag, som genom våra skatter bidrar till utgivningen av Astrids böcker. Om Lindgrens överlevande vore av andra skäl än rent ekonomiska och egoistiska intresserade av att folk i Georgien, Makedonien, Montenegro och Litauen kom i kontakt med Astrid, så skulle de själva bekostat dessa utgivningar och antingen sälja dem där för marknadspris eller dela ut dem gratis till samtliga i den rätta målgruppen. Och då skulle arvingarna fortfarande ha så mycket stålar kvar att både den mytologiske Midas och den historiske Krösus skulle vara gröna av avund…” (Slut på citatet från min bok ”Friheten i kulturen : Reflexioner kring tystnad och repression inom kulturetablissemanget”.)

Nu ville det sig så att jag var tvungen att ta ett SJ tåg om jag ville komma till Kastrup varifrån jag skulle ta flyget till Sarajevo. Tåget var dock försenat. Först bara några minuter, sedan ungefär en halvtimme och ännu lite senare 2 timmar och 18 minuter och detta enligt SJ fortfarande inte var deras definitiva förseningsbud. Jag ringde SJ 0771 75 75 75 och fick nummer 22 i köplaceringen. På mindre än 10 minuter hade jag nummer ett och plötsligt nummer 4 och sedan nummer 9. Jag la på eftersom mitt telefonbolag tar betalt även när jag inte kommer fram utan står i en oberäknelig telefonkö. Sedan ringde jag ytterligare en gång och den här gången hade jag tur, jag kom fram. SJ-människan som svarade sade med bestämdhet att det blir inga ersättningsbussar. Att jag skulle ta taxi från Nässjö till Kastrup var lika otänkbart som att kräva tåg som håller tidtabellens stipulerade tider. Jag sms-ade till min kontakt på svenska ambassaden i Sarajevo. Inget svar. Jag sms-ade än en gång och beskrev hela situationen. Inget svar. Jag sms-ade för tredje gången, att jag tar tåget tillbaka till Jönköping eftersom nu fanns det ingen möjlighet att hinna med flyget från Kastrup.
Jag hoppas att UD eller svenska ambassaden i Sarajevo tar upp detta med SJ. Det är ganska så mycket pengar på spel. SJ kan strunta i en liten människa som beklagar sig över en sådan bagatell att hon håller på att missa flyget, men UD är kanske en mera jämbördig samtalspartner. Fast det är klart, båda är statliga ”departement” och båda står för förbindelser… Så man vill kanske inte bråka, vänner emellan.

På tåget från Nässjö till Jönköping tänkte jag på en predikan i vilken Matteus besannade profetia 13:11-13 kom på tal: ”Eder är givet att lära känna himmelrikets hemligheter, men dem är det icke givet. Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har. Därför talar jag till dem i liknelser, eftersom de med seende ögon intet se, och med hörande öron intet höra, och intet heller förstå…”

© vladimir oravsky

Se bilder
Kommentarer
comments powered by Disqus
Till toppen