Nöje Jönköping

Du är mitt barnbarn – jag är din morfar del 6

Du är mitt barnbarn – jag är din morfar del 6Du är mitt barnbarn – jag är din morfar del 6 bild nr 2Du är mitt barnbarn – jag är din morfar del 6 bild nr 3

Förord som funderar över människans behov av bilddokumentation.

Ett av de vanligaste motiven i konsten är porträttet. Personfotografi, konstmåleri, teckning, skulptur, romankonst, biografier, noveller, dikter – allt detta visar en dominans på porträttbeskrivningar och avbildningar. När det rör sig om självporträtt, är det konstnärens psykiska tillstånd, eller konstnärens önskning om hur hen vill te sig för samtiden och eftervärlden som bestämmer dess utformning. 

När det gäller ett beställningsarbete, är det inte ovanligt att beställaren styr konstnärens konstnärliga framställan, eftersom köparen så gott som alltid har en mer eller mindre genomtänkt avsikt med avbildningen.

Richard III var den siste av släkten York och han hade inte mycket till övers för moraliska skrupler. Richard III blev Englands kung år 1483 efter att ha spärrat in brodern Edvard IV:s kvarlämnade söner i Londons fästning The Tower, ett ställe var dessa mötte sitt omilda slut. Själv stupade Richard III på ett slagfält, lika gammal som Jesus, då han avsåg att kväva ett uppror år 1485. Hans sista bud i livet lär enligt Shakespeare ha varit: ”A horse! A horse! My kingdom for a horse!”. Det sägs att han var puckelryggig, halt, liten, ful och saknade ett öga. Dessutom, hävdas det, inte minst tack vare det eftermäle som Huset Tudor, vilket som bekant efterträdde ätten York, var han osedvanligt skurkaktig och maktlysten. Inget av detta skulle dock synas på det officiella porträtt som Richard III själv, enligt sägen, lät framställa. Konstnären som med kniven på strupen anförtrotts uppgiften, löste dilemmat, genom att måla kungen i profil, sittande på en häst, lätt framåtlutad och med en kikare framför ett öga, så att tavlans publik fick intrycket att Englands härskare på ett visionärt sätt skådade in i framtiden. 
(För den som inte själv kom på det, kan jag berätta att det är tydligt att det inte kunde ha varit fråga om en linskikare, eftersom denna började användas först på slutet av 1500-talet.)

Historien, inte minst konsthistorien, är späckad med porträtt för vilka beställaren vägrade att betala det överenskomna gaget för, med hänvisning till att porträttet inte liknar den bild som beställaren såg framför eller snarare inom sig… För dessa  räckte det nämligen ej att en konstnär var en konstnär, hen borde även ha varit en medgörlig lakej.

Det är bitande vinter. Familjen Sandstorm, bestående av pappa, mamma och en dotter, stiger av ett flygplan på Kastrups flygplats efter en solig semester. Två tredjedelar av passagerarna skall dock fortsätta mot Stockholm Arlanda, flygets slutdestination. Familjen sätter sig i sin bekväma bil och kör mot sin bostad. Då avbryts bilradions stämningsfulla jul med den alarmerande nyheten, att det flyg de ankom med, blivit kapat av en terrororganisation, strax innan det återigen skulle lyfta, med krav om frisläppande av några politiska fångar från danska fängelser. I annat fall, hotade terroristerna, kommer planet att sprängas, med samtliga passagerarna ombord. Hotelsens tidsfrist var 24 timmar.

Sandstorms hinner knappast tänka tanken om den tur de hade då de steg av planet, när en fullastad tankbil körde på dem bakifrån, och strax därefter uppslukades deras bil av ett eldhav.

Fadern blev svårt skadad, modern ligger i komaliknande tillstånd och dottern behöver en akut transplantation om hon skall ha en chans att överleva. Läkarna bedömer att hon kan klara cirka 24 timmar utan transplantationsorganet.

Det är upptakten till min film ”A Day in the Life”.

Moderns kritiska hälsotillstånd tillät inte att hon skulle kunna vara organdonator och på så vis rädda livet på sin dotter, faderns hälsotillstånd tillät det med nöd och näppe, men eftersom han insisterade, och hotade med självmord, förbereddes han för operationen.

Alla slags blod- och andra tester gjordes och då kom det fram att fadern inte var en lämplig donator. Skälet var, att han inte var dotterns biologiska far, något som han inte hade ens en blekaste aning om.  

Hur hittar han dotterns biologiska far inom 24 timmar, när hans hustru inte är kommunicerbar? 

Gamla fotoalbum skulle möjligen kunna vara till hjälp…

Fotografier slår nämligen vakt om ett labyrintiskt sammanhang, de kan avslöja oanade kopplingar mellan personer och händelser, de kan stå för kontinuitet…

Några dagar efter att mitt födelseland Tjeckoslovakien, ockuperades av Warszawapaktens militärer, flydde jag och började lifta den långa vägen mot Sverige. Förutom en tandborste och tandkräm och en tvål och två par kalsonger, hade jag inget gepäck med mig, således inte heller några fotografier. (Detta hände år 1968 och den tiden erbjöd inte möjlighet att digitalt lagra hela ens livs dokumentation i en smarttelefon eller någonstans i molnet.) 

Mina föräldrar dog så småningom och de lämnade efter sig en lägenhet mitt i Slovakiens huvudstad, ett hus med en bördig trädgård på landet, lite konst, tre med lärdom och underhållning fyllda bokhyllor och några fotoalbum med bland annat bilder på mig sedan födelsen.

Men inget av detta, inte ens fotoalbumen, sorgligt nog, ville min bror dela med sig.

Jag ströks ut ur min brors minne på grund av ett inte alltför stort arv. Och sånt verkar vara allt annat än ovanligt, något som jag har belägg på efter alla de lika sorgliga som rikliga reaktionerna som jag erhöll efter publiceringen av boken ”Kdo me okradl o mého bratra? : O nás, co jsme opustili Ceskoslovensko” / ”Vem har bestulit mig på min bror : Om oss som lämnade Tjeckoslovakien”.

Fördömande av minnet (Damnatio memoriae) var flitigt använt under min uppväxt i Tjeckoslovakien och andra så kallade socialistiska demokratier. Men framför allt i Sovjetunionen. Stalin lät retuschera bort alla sina motståndare ur samtliga fotografier och dokument som inte beordrades att förbrännas eller slutgiltigt totalförstöras på annat vis. Allt skulle gallras bort: porträtt, statyer, inskriptioner, sedlar och mynt, torg- och gatunamn, bergs och städers och andra geografiska namn… Bara vissa, utvalda statsrollfigurernas namn skulle synas, hyllas och bäras upp mot den eviga himlen.

Men efter den 20:e sovjetiska kommunistiska partikongressen år 1956 beordrades en helomvändning, och allt som bar Stalins namn hamnade på historiens soptipp. År 1989, efter Berlinmurens fall, fortsatte manipulationen av det kollektiva minnet. Huvudsakligen i de forna socialistiska länderna, men även annorstädes. 

Att redigera historien är dock inte direkt ett modernt påfund.

Faraonerna Hatshepsut, Akhenaton, Smenkhkare och Tutankhamun drabbades av detta öde, så även en rad romerska kejsare, så som Caligula, Nero och Geta.

Efter att Gustav IV Adolf avsattes genom en statskupp, framställdes han ”som en obegåvad och känslomässigt överspänd person vars politik dikterades av tillfälliga och känslobetonade faktorer som tidvis tog sig rent sinnesförvirrade uttryck. Man återkallade medaljer som Gustaf IV Adolf utdelat och ersatte dem med nya utan hans namn, även skyltar, emblem, minnesmärken och liknande som bar hans namn togs bort.”, upplyser Wikipedia. 

Boken DU ÄR MITT BARNBARN – JAG ÄR DIN MORFAR kan köpas här Bör vara Boken DU ÄR MITT BARNBARN – JAG ÄR DIN MORFAR kan köpas på https://mofibo.com/se/sv/book?id=63372 samt ytterligare ett 50-tal andra ställen

Copyright Vladimir Oravsky

Se bilder
Kommentarer
comments powered by Disqus
Till toppen