Oravsky: Vad hände när och var? : Historisk atlas

Oravsky: Vad hände när och var? : Historisk atlas

År 2000 höll jag ett seminarium på Bokmässan i Göteborg. Då mötte jag en tjugoettårig Kristoffer Lind, som var där med ett nystartat förlag, Lind & Co. Kristoffer och jag snackade åtminstone en och en halv timme med varandra och jag blev då ganska så övertygad om att en människa med den drivkraften och den entreprenörentusiasmen kan komma långt i förlagsbranschen.

Ungefär samtidigt kom jag i kontakt med den 26-årige Johan Hammarström, ägaren av bokförlaget h:ström - Text & Kultur, och även om Johan och Kristoffer hade två olika personligheter, var det för mig ganska så klart att likaså Johan kommer att lyckas i bokbranschen.

Jag ville vara en del av deras förlag, men just då skrev jag för den välformulerade och mycket omhuldande förläggaren Davis Stansvik, ägaren av det förnämliga förlaget Nya Doxa. Två år senare var jag dock färdig med manuset till de omfångsrika ”Lathund för ambitiösa katter”-böckerna och jag sände dem både till Kristofer och Johan - Johan svarade först. Sedan dess har han givit ut åtminstone tio andra av mina boktitlar.

Jag har aldrig recenserat de böcker som Johan eller David eller någon annan av mina förläggare gett ut, men just nu håller jag i handen en av Kristofers senaste utgivningar.

Det är en vacker storformatsbok som heter ”Vad hände när och var? : Historisk atlas”. Dessvärre är den bekajad med en rad brister som varje förläggare och inte minst läsare gärna skulle vara utan.

Exempelvis:

1/ Översättningsproblem.

Det engelska originalet heter ”What Happened When in the World – History as You’ve Never Seen it Before”. Boken är sammansatt av flera redaktörer, flera illustratörer och flera omslagsmakare. Till svenska är den översatt av John-Henri Holberg.

Meningen så som ”I slutet av 1400-talet medförde början på utforskandets epok”, för att peka ut åtminstone ett exempel, låter enligt mig inte alls bra, men jag är inte svensk och jag är medveten om att min svenska haltar.

2/ Ej heller lyder den här meningen alltför bra för en samtida läsare: ”Under mitten av 1400-talet började europeiska länder leta efter alternativa handelsvägar från väst till öst. Det berodde på att huvudlederna stod under olika muslimska härskares kontroll. Det fick européerna att utforska delar av världen där de aldrig tidigare hade varit.” Nu är det inte huvudsakligen översättningen jag ställer mig en smula frågande till, utan språkbruket.

3/ ”… Den tyska framryckningen hejdades emellertid av ett förfärligt väder.” Visserligen är det i dessa klimatkonferensdagar tillbörligt att diskutera så gott som allt från klimat- och vädersynpunkt, men icke desto mindre är detta ”skyllande” på väder gammaldags och ovetenskapligt när det gäller olika historiska sammandrabbningar. Det ovanciterade lider av en ohistorisk beskrivning av denna historiska händelse och som dessvärre traderas sedan avlägsna forntidens- och bibliska tider, senast vid beskrivningen av Napoleons arméers intåg till Ryssland.

För historieskrivningsmedvetna personer är det åtminstone de senaste fem decennier helt klart, att det inte var väder som avgjorde de nazityska soldaternas öde, utan det var tyskarnas, sovjeternas och de allierades militära ledningar som avgjorde det. Dessutom var det så, att även om den stränga ryska kylan var ganska så obarmhärtig, det värsta väderlekshindret blev det efterföljande tövädret, då marken omvandlades till en övermåttan tjock, klibbig jordgröt, som stod i vägen både för människan och hennes maskiner…    

4/ I kapitlet Östfronten, nämns två namn: Hitler och Stalin. De viktigaste, de mest betydelsebärande aktörernas namn saknas. De som spelade avgörande roll för östfrontens utveckling och som dessutom handlade mot sina ledares, det vill säga mot både Stalins och Hitlers order och önskningar: Erich von Manstein på angriparnas sida och Georgij Zjukov på försvararnas. 

von Mansteins krigs- och ledaregenskaper ansågs vara så pass enastående att till och med Zjukov erkände dem. Och när von Manstein dömdes till 18 års fängelse av de segrande makterna år 1950, sörjde både den nya västtyska försvarsmakten Bundeswehr och Nato ledningen för, att von Manstein redan några få år senare blev dess rådgivare i det kalla krigets livsfarliga era. 

 

5/ Jag är inte mannen att avgöra vilken åldersgrupp boken är ämnad till, men formuleringar så som - ”När allt fler arbetare och soldater gjorde uppror mot tsaren tvingades han abdikera (lämna ifrån sig makten). I stället inrättades en provisorisk (tillfällig) demokratisk regering i Ryssland.”, - underlättar inte att uttala sig om det. 

6/ Bokens olika uppslagsord är förklarade med Twitterteknikens utrymmesbesparande regler. Det är modernt. Men jag är inte alls säker på att det är det bästa sättet att skriva historiska böcker på. På mig verkade det vara lika effektivt som att sätta ihop en delikat, mångmillionbitars mosaik, med froststyva tumhandskar på.

7/ I inledningen av dessa funderingar skrev jag att ”Vad hände när och var? : Historisk atlas” är en vacker storformatsbok. Det var nämligen mitt första intryck, det som ofta avgör om man vill satsa sina slantar på ett inköp.

Nu när jag bläddrat mig igenom den, tvingas jag att korrigera mig. Anledningen: Den tål inte ens den milda lästeknik som jag av respekt förärar varje bok. De tunga hårda pärmarna går sönder, de tål inte att boken öppnas. Först tänkte jag att jag har fått ett måndagsexemplar, så jag cyklade till en Akademibokhandel för att se om deras blädderexemplar är av bättre kvalité. Det såg ut som om det var en flock ostyriga kamphundar som ville komma åt dess snuttifierade innehåll. Jag frågade en trevlig expedit, vad som har hänt med boken och hon svarade att ”den måste ha fallit ner på golvet eller nåt”. Och så avlägsnade hon boken från bokhyllan och sina bokkamrater.   

Jag tycker, men här kan jag ha en felaktig och omodern åsikt, att om en bok kostar en bra bit över 200 kronor, så bör även dess fysiska yttre tåla både ett fall till golvet och en genombläddring. 

Det finns en ”klubb” som heter Månadens Bok. Den förmedlar försäljning av böcker. Det är ingen dum affärsidé och kan idémässigt jämföras med hjälpen att få välja de ”rätta” fonderna i ditt pensionssparande. Krämarna riskerar ingenting, då risktagandet och penningsinflödet överlämnas åt den lättmanipulerade och auktoritetstroende kunden. Så här beskriver MB sin verksamhet: ”Vi hjälper dig att hitta din nästa läsupplevelse. Månadens Bok vänder sig till kvalitetsmedvetna läsare som är nyfikna påny litteratur och vill ha hjälp att hitta rätt bok. Vi har alla olika genrer, men fokuserar på riktigt bra deckare och stora romaner.” MB har valt

”Vad hände när och var? : Historisk atlas” till månadens bok, och därmed kan dess ömtåliga och trasiga pärmar prydas med guldmärket ”Garanterad kvalitets-läsning”.

I den senaste Pisa-studien, hamnade Sverige 31 placeringar efter grannlandet Finland, på plats nummer 37 gällande undersökningen av läsförståelse, bland de undersökta länderna, bestående av både OECD- och icke OECD-länder. Alltså ”klart under genomsnittet”.

Kan möjligen guldmärket ”Garanterad kvalitets-läsning” hjälpa Sverige att häva sig upp från det träsk som Pisa-studien redovisar?   

Boken ”Vad hände när och var? : Historisk atlas” är utgiven på Känguru förlag, som är ett imprint till Lind & Co. Känguru förlags inriktning är humor- och presentböcker. Presentböcker brukar ges i present, därav namnet. Ett ordspråk som finns på flera språk inklusive svenska säger, ”skåda inte given häst i munnen”. Månadens bok fick boken till skänks… Jag i min roll som recensent, är dock förpliktigad till att granska den och avge ett i mitt tycke någorlunda rättvist omdöme.

© vladimir oravsky

Kommentarer
comments powered by Disqus
Till toppen