Debatt Jönköping

Elvira Stråle: "Vi lever i lilla landet lagom"

Elvira Stråle: "Vi lever i lilla landet lagom"

Krönika av Elvira Stråle:
Tänk dig att du har en bostad, ett fast jobb, en familj. Tänk dig att din familj har vänner och barn som går i skolan eller har jobb. Ja, tänk dig ditt egna svenssonliv fast i ett annat land.

Det är så majoriteten av de flyktingar som nu ankommer till Sverige hade det i sitt egna land. Ett helt vanligt medelklassliv. Skillnaden mellan oss och dem är att vi inte har behövt ge upp allt för att våra familjer ska få en chans att överleva. Du och jag kan ta upp våra smartphones påväg till våra jobb dag ut och dag in och veta att vi förmodligen aldrig kommer ha det lika illa i vårat lilla land som de har haft i sitt.

Jag lever mig just nu in i tanken om att det var jag som skulle behöva väcka min familj mitt i natten, packa en liten ryggsäck med kläder och lite kontanter. Lämna min bostad, mitt jobb och mina vänner bakom för att ta min familj till säkerhet. Att behöva vandra i veckor för att ta mig till ett land som jag inte ens vet om jag är välkommen till. Visst låter det inte trevligt? Men vi hade gjort det!

Vi lever i lilla landet lagom. Ett land som förlitar sig på att var svensson lever likadant. Med våra nio till fem jobb längtar vi ständigt efter fredagen, för då är det fredagsmys. Med Idol, Bid Brother eller

Paradise Hotel i bakgrunden proppar vi i oss OLW chips och en stor påse blandgodis tills hela familjen slumrar till på soffan. Ja, du när det gäller chips och godis är vi inte så duktiga på konceptet ”lagom” som vi så noggrant strävar efter med allt annat.

Tänk ändå vilken möjlighet lilla Sverige har just nu. Vi kan öppna upp vårt hjärta och omfamna de flyktingar som kommer hit, rädda och ensamma. Vi kan göra något bra. Vi kan göra något som vi själva önskat att de hade gjort för oss om vi hade vandrat i deras skor.

Det är inte mycket som krävs av oss Svenskar. Vi måste inte ge pengar, kläder eller skor om vi inte kan eller vill. Det enda som egentligen är viktigt är att du och jag öppnar upp våra hjärtan. Att vi är kapabla till att se oss i deras situation, och att vi behandlar flyktingarna på samma sett som vi själva hade önskat få känna om vi kom till ett nytt land. De är människor, precis som du och jag.

Elvira Stråle

Kommentarer
comments powered by Disqus
Till toppen