Carin Berggren: Jämställdhet är inte bara skolans ansvar

Emma Hult och Janina Ahlm Ericson (MP) menar att pojkar och flickor redan i skolåldern tvingas in i olika roller. Man menar vidare att detta leder till ökad psykisk ohälsa och sämre skolresultat för pojkar.

Skribenterna skriver vidare att skolan kan vara lösningen på den ökade psykiska ohälsan. Detta genom en utökad elevhälsa och normkritiskt arbete.

De menar vidare att tunga nattskift på ålderdomshemmet, sena kvällar på kontoret, lägre lön och hård press på att vara den perfekta mamman och hustrun är bidragande orsaker till ungas psykiska ohälsa. 

En utökad elevhälsa kan möjligen vara en bit pusslet att få ett mer jämställt samhälle.Beträffande elevhälsans uppdrag måste även t.ex. Regionen ta sitt ansvar för att möta våra unga med psykisk ohälsa via öppenvården eller BUP. Skolans uppdrag är nämligen inte att behandla. Att via nålsögat BUP få hjälp är inte alltid lätt.

Jag vill göra motionärerna uppmärksamma på att Ålderdomshem inte längre finns. Däremot stämmer det att kvinnor i större utsträckning arbete inom vården och att de gör mer hushållsarbete än män.

Förskolan och skolan arbetar redan strategiskt normkritiskt. Jag vet att kommunens personal på skolorna i Jönköpings kommun gör ett gediget och viktigt arbete för att ha ett jämställt förhållningssätt till eleverna och att medverka till ett jämställt samhälle. Det duger inte med  tillfälliga satsningar och projekt. Att medvetandegöra och förändra är ett långsiktigt arbete som ständigt måste pågå. 

Min uppfattning är att vi redan på BB gör skillnad på de nyfödda utifrån kön. Jag hoppas att man har frångått den symboliska handlingen på BB att använda rosa och ljusblå namnlappar på plastbyttorna som våra nyfödda läggs i på BB. Vi håller i våra bebisar olika beroende på kön. En liten gosse som gråter uppfattas oftare som arg, en flicka som gråter uppfattas oftare som ledsen. Bland lite äldre barnen är det inte helt ovanligt att flickor som leker lite tuffare lekar eller väljer att klä sig på ett sätt som uppfattas grabbigt benämns som pojkflicka.

Det är inte ofta man hör att pojkar som är stillsammare eller inte gillar tuffare lekar benämns positivt som flickpojkar. Att vara en pojkflicka är alltså mer presigefullt än att vara en flickpojke. Även inom könen finns det en hierarkisk ordning. En hegemonis man har högre status än en feminin man. Det finns även bland våra pojkar ett tryck på,att vara stora och starka och inte visa sig svaga. Att tro att skolan kan rädda alla från allt är inte realistiskt. Man skall också vara medveten om att det satsas mer resurser på pojkar än flickor i skolan, ändå blir resultaten för pojkarna sämre än flickornas. 

Det är orealistisk  att tro att jämställdhet börjar i skolan som miljöpartisterna skriver. Börjar inte arbetet innan skolstart är vi för sent ute. Det är naivt och orättvist att tro att en fortbildning för studie- och yrkesvägledare skulle innebära att våra unga inte skulle välja utbildning och arbete utifrån kön, social bakgrund. De är förvisso en viktig bit i det stora pusslet för att uppnå,jämställdhet. 

I debattartikeln (Jönköpings posten 9/3) nämns inte familjen över huvudtaget förutom i inledningen och då är det utarbetade mammor som får betala ett högt pris för jämställdhet som beskrivs. Att helt utelämna familjens viktiga roll i detta sammanhang tycker jag är svagt! 

I artikeln lägger miljöpartisterna allt ansvar för unga flickors psykiska ohälsa på skolan, samhället och politikerna. 

Jag är ledsen Emma Hult och Janine Alm Ericson (MP) men det finns ingen Quick fix för att utrota psykisk ohälsa! 

Carin Berggren

Kommunalråd (M)

Kommentarer
comments powered by Disqus
Till toppen