Nöje

April April din dumma strömming - en kunskapspaus

April April din dumma strömming - en kunskapspaus

Den första april försöker många institutioner och ännu fler människor överträffa varandra med vitsar, absurditeter och practical jokes av varierade underhållnings- och surhetsgradsvärde.

Jag tycker att det är en trevlig tradition som piffar upp vardagen och skänker den en liknande omväxling som aprilvädret.

  Jag har bekantat mig med ett tjugotal förklaringar till denna tradition, men nu i skrivande stund minns jag bara två av dem, så jag utgår ifrån att de var de mest trovärdiga eller mest uppåt väggarna. Eftersom du befinner dig just nu i en kunskapslyftspaus, så bjuder jag dig på dessa kunskapskarameller.

För länge, länge sedan, till och med innan Daniel och Sofias upptagning till den finaste börden, firades nyårsdagen den första april och nyårsdagar är som bekant ofta förknippade med omvända värden och liknande samhällssäkerhetsanordningar. Sketchen ”The same procedure as last year” eller ”Grevinnan och betjänten” som den kallas på svenska, och som visas år efter år på nyårsafton i TV är ett bra exempel på det.

 

Som sagt, första april var för länge, länge sedan nyårsdag och som sådan var den behäftad med olika rackartyg.

Orden april och aperio eller aperire, det vill säga öppna och öppnande – öppnande av jord, vi talar om bondesamhället nu – och aperitivo, det vill säga aperitif, ligger ganska nära varandra.

I bondepraktikan sägs det också att med april kommer göken och göken var för dårarna alltid detsamma som fisk är för kristna. Filmen ”Gökboet” utspelar sig följaktligen på ett mentalinstitut.

Just nu har vi en regering som enligt senaste DN/Ipsos-mätning har ett ”rekordlågt förtroende”, och som lätt kan jämföras med det förtroende som ”Mac” McMurphy hade för ”Big Nurse” Ratched och hennes stab och dess medicin. Vi har en regering som är ett skämt. Det mindre roliga är, att det varar längre än första aprils 24 timmar.  

Och nu raskt till ”Sveriges skogliga myndighet”Skogsstyrelsen, min gamla arbetsplats som nyligen fick inte bara en ny generaldirektör utan även chef, allt i en och samma person.

Eftersom Skogsstyrelsens toppsittare gärna vill vara ”du” med sina underlydande en gång om året, så beslutade de där uppe att de skulle skämta med dem där nere. Toppsittarna skickade ett e-mail till samtliga anställda i vilket det meddelades att en patrull skulle komma att genomsöka polisens cafeteria dit mången ur Skogsstyrelsens personal drar sig, trötta på att sitta i sitt egna nya och påkostade självbetjäningsställe. Ingen fick vistas där längre än 30 minuter, enligt meddelandet.

Vill du väcka svensken ur hennes förnöjsamhetsdvala, så ifrågasätt hennes kaffepausrättigheter. Då djävlar!

Även om upproret inte gick att jämföra med det på pansarkryssaren Potemkin, när manskapet fick äta maskätet kött, så nådde missnöjets röst ända fram till Skogsstyrelsen styrbrygga med budskapet att en toppsittare får flanera huller om buller och i tid och otid medan manskapet skulle fösas från vallen efter bara en halvtimme. Toppsittarna skickade därför ett nytt e-mail i vilket det konstaterades att deras underlydande onekligen saknade humor, då det första e-mailet var ett aprilskämt.

Ingen skrattade, och man är till dags dato inte säker på om det var det första mailet eller det andra som var skämtet, eller om själva e-mailanvändandet var det.

Du tycker kanske att det var lite skojigt ändå? Jo, det skulle det kanske ha kunnat vara, om sådana påhälsningar uppifrån inte ingick i Skogsstyrelsens ”företagskultur”: Bara någon vecka före denna super-super roliga tilldragelse, fick vi ett annat mail. I det fick vi veta att vi visst kunde motionera på betald tid men, håll i dig, bara om vi löpte runt Rocksjön. Andra löparslingor godkändes ej.

Själv duschade och motionerade jag inte på betald arbetstid, varken i den eller den omvända ordningen, så jag kan bara förmoda att Mister Flex – så kallades Kenneth Swenson, Skogsstyrelsens överbetalda narr, kontrollant, polis och tjallare – lurade bakom någon bil, avstjälpningsplats eller bensinpump runt Rocksjön och antecknade alla dem som åtlydde motionsprogrammet. Allt enligt det urgamla mottot: De lydiga föraktar man, de olydiga bestraffar man.

Ett annat aprilskämt som jag minns är den när Umeå kommun sökte en ny kulturchef eftersom den gamle ansågs vara för passiv både i sin fantasi och i sin myndighetsutövning.

Jag accepterade den inbjudande uppmaningen och sände in ansökan den 1 april, i förvisning om att ansökningsdatumet skulle tagas på det allvar som det förtjänade. Resultatet av mitt möte med Umeå är beskrivet bland hundratals andra ställen, även i ett åttasidigt reportage i tidskriften BON 5/2002, under den kultur-, revolution- och historia alluderande rubriken ”100 dagar som skakade Umeå”. Här jämförs min anställning med Nike Wagners. Hon utnämndes till Hamburgs kulturchef och en vecka senare avsagde hon sig jobbet med förklaringen att hon bara skämtade, att det rörde sig om en konstkupp.

Detta lär ha berättas av Süddeutsche Zeitung som hörde av sig till Västerbottens-Kuriren, så att dess kultur- och historiaomedvetna journalistklåparna skulle få en fond till min mångt och mycket omskrivna kulturchefsgärning.

Och nu två aprilskämt som jag utsattes för och som jag minns med besked.

Modern till mina barn frågade mig om jag ville gifta mig med henne. Mitt glädjerop passerar just i dag rymdsonden Voyager 1 som i augusti 2012 lämnade vårt solsystem och är på väg ut i Vintergatan.

Det visade sig dock att hon bara skämtade.

Och varför inte? Det sägs att man alltid får skämta om allt och alla, så varför skulle just jag vara ett undantag? Bara för att jag är vit, medelålders, heterosexuell, succérik, välbetald, omtyckt, välutbildad, välformulerad, synnerligen sportig, viril, berest, generös, ärlig, sorglös, försynt och hårt arbetande, skattebetalande man?          

Första april för att antal år sedan, fick jag ett mejl från en av mina döttrar som då gick näst sista terminen på läkarutbildningen. Så här lät det: ”… nu börjar pass 2. Jag har förresten beslutat mig för att ta ledigt nästa termin för att delta i ett försök med hjärtsjuka patienter. Man kan få en massa pengar, och ska ta olika mediciner…”

Jag har varit med om mycket. Allt ifrån militära ockupationer och flykt från mitt födelseland, till förlust av kära barndomsvänner. Allt detta drabbade mig hårt men i detta nattsvarta horror-mejlögonblick kändes allt som en kärleksförklaring i jämförelsen. Efter att jag återigen tog någorlunda kontroll över mig själv, kastade jag mig på telefonen i hopp om att jag på något vis skulle lyckas att övertala henne att släppa denna galenskap ur hågen. Jag lovade att skriva ännu hårdare och tjäna ännu mer pengar och, och, och, uj, uj, uj.

Och hon sade: pappa, tror du att jag skulle göra nåt sånt för pengars skull? Har du ingen humor? Det är första april…

Copyright vladimir oravsky

Kommentarer
comments powered by Disqus
Till toppen