Jönköping University

Skillnad i stöd mellan barn i särskoleklass och barn i grundskoleklass

Barn med lindrig utvecklingsstörning som går i grundsärskoleklass använder i högre utsträckning insatser från Barn- och ungdomsrehabilitering och från socialtjänstens funktionshinderomsorg än de barn med lindrig utvecklingsstörning som är integrerade i grundskoleklasser. Detta visar Lena Olsson i en ny avhandling från Hälsohögskolan.

Syftet med avhandlingen var att utforska och beskriva vad familjer med barn med lindrig utvecklingsstörning har för behov av stöd, hur de använder stöd och service samt vilka erfarenheter de har av dessa.

Resultatet från avhandlingen visar att barn i grundsärskoleklass i högre utsträckning använde insatser från Barn- och ungdomsrehabilitering och från socialtjänstens funktionshinderomsorg än barn som var integrerade i grundskoleklasser. Det antyder att servicesystemet utanför utbildningssystemet är organiserat att samverka med grupper av elever i specialklasser snarare än med enskilda barn i grundskoleklasser.

Integrering av barn med lindrig utvecklingsstörning syftar till att öka deras inkludering i skolan och i samhället. Insatser från Barn- och ungdomsrehabilitering och socialtjänstens funktionshinderomsorg syftar också till att öka barns delaktighet i samhället.

– Att resultaten visar att integrerade barn är mindre benägna att använda sådana insatser kan indikera att integrering i grundskoleklasser blir kontraproduktiv, beroende på organiseringen av servicesystemen, förklarar Lena Olsson i ett pressmeddelande. Socialtjänsten skulle behöva utveckla sin uppsökande verksamhet så att barn med lindrig utvecklingsstörning får tillgång till behövliga stödinsatser, fortsätter hon.

Ytterligare resultat från avhandlingen visar att en hög andel av föräldrarna uttryckte behov av att få mer information om vad det finns för stöd och service för deras barn, både aktuellt och framtida stöd. Föräldrarna vill även ha mer information om sitt barns funktionsnedsättning och hur de ska hantera det.

– Informationsbehovet antyder att socialtjänst och hälso- och sjukvård behöver bli bättre på att informera om tillgängligt stöd och om barnets funktionsnedsättning samt anpassa informationen till familjernas behov, förklarar Lena Olsson.

Drygt 60 procent av familjerna använde insatser från Barn- och ungdomsrehabilitering. Framförallt fick de stöd av läkare, kuratorer och psykologer. Runt 40 procent av familjerna använde insatser från socialtjänstens funktionshinderomsorg. Dessa insatser syftar till att minska eller eliminera funktionshinder och öka delaktigheten i samhället. Runt 25 procent av familjerna använde stöd som ges vid olika typer av sociala problem från socialtjänstens individ- och familjeomsorg, varav försörjningsstöd var den vanligaste insatsen.

– De behov som barn med lindrig utvecklingsstörning och deras familjer har måste bedömas utifrån ett holistiskt perspektiv. Socialtjänsten behöver beakta både behov som är relaterade till barnets funktionsnedsättning och sådana som avser sociala problem och koordinera de insatser som ges, säger Lena Olsson.

Lena Olsson försvarade framgångsrikt sin avhandling Children with mild intellectual disability and their families – needs for support, service utilisation and experiences of support fredagen den 1 april 2016.

Kommentarer
comments powered by Disqus
Till toppen