Debatt Jönköping

Vladimir Oravsky: ”Vad är brottet att råna en bank mot brottet att grunda en bank?”

Vladimir Oravsky: ”Vad är brottet att råna en bank mot brottet att grunda en bank?”

Insändare. ”Vad är brottet att råna en bank mot brottet att grunda en bank?” är ett citat lånat ur Bertolt Brechts „Die Dreigroschenoper“, på svenska betitlad ”Tolvskillingsoperan”, premiärvisad år 1928. ”Tolvskillingsoperan” är en översättning och bearbetning av John Gays ”The Beggar's Opera” (”Tiggaroperan”) som Gay, Jonathan Swifts och Alexander Popes samarbetspartner, skrev tvåhundra år tidigare, det vill säga år 1728. Det är antihjälten Mackie Messer, på svenska kallad Mackie Kniven, som framför denna oroande, samhällskritiska fundering i akt tre, scen 9. På tyska låter den „Was ist ein Einbruch in eine Bank gegen die Gründung einer Bank?“

Det har passerat mer än tre århundranden sedan Gays sjuttonhundratal, men bankerna och bankmän och bankkvinnor förlitar sig fortfarande på samma bankspecifika (o)moral, som om denna var inkodad i bankväsendets DNA. Bara metoderna att skinna folk och statsfinanserna ändras för att passa dagens globaliserande dato.

Det är således inte alls förvånansvärt att “Skillingtrycket om Mackie Kniven” (”Die Moritat von Mackie Messer”) från ”Tolvskillingsoperan”, spelas in på nytt och på nytt och alltid är lika aktuellt. Bland de mera kända artister som framförde det de senaste 60 åren hör Louis Armstrong, Lotte Lenya, Peggy Lee, Caterina Valente, Bing Crosby tillsammans med Bob Scobey, Bobby Darin, Ella Fitzgerald, Eartha Kitt, Kenny Dorham, Jimmy Smith, Jacques Loussier, Marianne Faithfull, Dave Van Ronk, Ben Webster, The Doors, The Psychedelic Furs, Frank Sinatra, Sting, Nick Cave, Dagmar Krause, Ute Lemper, Roger Daltrey, Kenny Garrett, Mark Lanegan, The Young Gods, Robbie Williams, Lyle Lovett, Max Raabe, Ensemble Modern, The Brian Setzer Orchestra, Rammstein, Michael Bublé, Kevin Spacey, Camille O'Sullivan…

Så här ”låter” “Skillingtrycket om Mackie Kniven” i 1957-års översättning av Ebbe Linde:
Och en haj han haver tänder / käften full så blankt och grömt,
men MacHeath, han haver kniven, / dock den kniven har han gömt.

Hajens fenor, dom är röda / när som denna går på rov,
Mackie Kniven, han har handskar, / där man ej kan spåra blod.
(…)
Och en vacker söndagsmorgon / ligger det ett lik på Strand,
kring ett hörn slank Mackie Kniven, / vilkens namn är nogsamt känt.
(…)
Var är Alfons Glite med schäsen? / Kommer det i dag, va falls?
Mackie Kniven kunde svara, / men han vet visst inget alls.
(…)
Alla fiskar simmar undan, / och till domstolarnas förtret
sjungs där mången vers om hajen, / fast att hajen inget vet.
För han kan rakt inget minnas. / Ingen såg´et, gud ske pris!
Och en haj är ingen haj alls / när man inte har bevis…

Är inte detta moritat igenkännbart och i sin poetiska precision giltig även för dagens avslöjanden om och kring dagens banker och deras affärer?

Finansinspektionen och radioprogrammet Plånboken och även en rad andra aktörer i rådgivningsbusinessen, uppmanar oss konsumenter att rösta med fötterna, det vill säga, vi rådes att överge en bank till förmån för en annan.
”Det finns 100 anledningar att byta bank”, anmanar oss en representant för Sveriges konsumenter.
Och knappast någon kan tycka att hen för alltid borde vara tillgiven den bank hen för ögonblicket gör affärer med, icke minst när hen är välmedveten om att hens bank gör affärer med henom bara för att berika sig själv så övermåttan som hen bara tål.
Men till vilken bank bör hen ”byta” till?
Det är rådet om den lämpliga banken som jag som konsument är mest intresserad av.

Vilken bank menar Finansinspektionen att konsumenterna skall ”rösta på” och satsa på? Har Finansinspektionen vetskap om någon obefläckad, optimal bank? Kan Finansinspektionen anbefalla mig en i alla avseenden pålitlig bank, en bank som FI med rent samvete skulle kunna rekommendera mig eller någon annan Svensson att flytta sina affärer till?
Kan det möjligen vara den i mångt och mycket omdiskuterade Nordea, vars verksamhet inte bara inskränker sig till de nordiska länderna Danmark, Norge och Finland, utan även har förgrenade kontakter med den beryktade panamanska advokatbyrån Mossack Fonseca & Co.? Eller kan det vara SEB, som inte heller alltid tyckt att Mossack Fonseca & Co. inte är en alldeles lämplig finansiell rådgivare? Eller kan det möjligen vara Swedbank? Åtminstone nu efter att Birgitte Bonnesen blev dess nya vd och koncernchef och Lars Idermark dess styrelseordförande? Kan det vara Marginalen Bank? Kan det vara FOREX Bank som Finansinspektionen skulle vilja rekommendera en sparande Svensson?

I april 2016 bevittnade jag ett reportage på det dagliga tv-nyhetsprogrammet Rapport, om hur fler och fler bankkunder håller på att få upp ögonen för så kallade etiska banker. Jag har aldrig gjort affärer med någon så kallad etisk bank, men jag känner en anställd på en av dessa. Han är inte bara bankanställd, han är även bokförläggare. Och om denna bokförläggardel av denne bankman kan jag sanningsenligt vittna om: På den delen av sin verksamhet, tillämpar han inte alltför mycket human morallära, utan han är notoriskt opålitlig och ser på både skrivna och muntliga överenskommelser på liknande vis som de vore använt toapapper. Men det är möjligt, om än inte alltför sannolikt, att som bankman är han moralens och etikens föredöme.

Jag har både en och två gånger iakttagit att den som felar, bryter inte bara mot en regel. Den eller de som handlar orätt går bakom en ridå dit de flesta andra inte går och de vet något som andra inte vet…

Ett exempel:
”Två skarpa varningar på fem år och återigen den högsta boten på 50 miljoner kronor blev straffet från Finansinspektionen. Allt sedan den femte september i fjol då Panaxia gick i konkurs har Finansinspektionen utrett Forex Banks ansvar och rutiner kring agerandet i Panaxia-härvan.” skriver http://www.svd.se/forex-vd-talar-ut-efter-miljonboterna
Ett annat exempel:
”1988 köpte Nordbanken Carnegie i en kritiserad affär och blev en av Erik Pensers viktigaste finansiärer, vilket bidrog till att Nordbanken kom på ekonomiskt obestånd och övertogs av staten genom Bankstödsnämnden” kan man lära sig på https://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Penser.

Och på https://sv.wikipedia.org/wiki/Nordbanken kan du läsa att ”… Efter att PK-Banken köpt upp sin mindre konkurrent och ändrat namn fick man stora problem under finanskrisen i Sverige 1990-1994. De privata ägare som kommit in i samband med sammanslagningen blev utlösta av svenska staten trots att man var på obestånd och bankens värde var högst osäkert. Gota Bank som samtidigt förstatligats slogs samman med Nordbanken. Ägandet övertogs sedan av Bankstödsnämnden och de osäkra fordringarna avsattes till ett nytt statligt bolag, Securum. Under finanskrisen gång mottog man som statens egen bank huvuddelen av det utbetalade bankstödet på cirka 65 miljarder svenska kronor.”

Nordbanken har efter ett antal fusioner bytt namn till Nordea och samma Nordea som slukade mellan 63 och 65 miljarder av svenskarnas skatte- och pensionspengar har i stället för att med hög ränta och ännu högre tacksamhet återbetala dessa, kommit fram till att det bästa sättet att visa sin uppskattning för allt vad Sveriges skattebetalare och pensionärer offrade för den, dränerat statskassan ännu mera genom att samarbeta med den beryktade panamanska advokatbyrån Mossack Fonseca & Co.

Den legendariske Rock'n'Roll-hjälten Keith Richards solodebutalbum heter “Talk Is Cheap”, och uttrycket betyder att det är mycket lättare att säga eller råda något än att göra skillnad i det konkreta livet.

Storfilmen ”The International” med de Oscarsnominerade stjärnorna Clive Owen, Naomi Watts och Armin Mueller-Stahl i ledande rollerna, är inte världens bästa, men den är värd att göra bekantskap med. Dess tagline lyder: ”They control your money. They control your government. They control your life. And everybody pays.” Filmens manus är inspirerat av händelserna kring Bank of Credit and Commerce International (BCCI), se
https://en.wikipedia.org/wiki/Bank_of_Credit_and_Commerce_International
och hade premiär i februari 2009, under USA historiskt värsta bankkris.

Följande är exempel på tänkvärda replikskiften från ”The International”:
Umberto Calvini: “The IBBC is a bank. Their objective isn't to control the conflict, it's to control the debt that the conflict produces. You see, the real value of a conflict, the true value, is in the debt that it creates. You control the debt, you control everything. You find this upsetting, yes? But this is the very essence of the banking industry, to make us all, whether we be nations or individuals, slaves to debt.”

Eleanor Whitman: “We are just trying to get to the truth!”
Arnie, New York D.A.: “I get it! But what you need to remember is that there's what people want to hear, there's what people want to believe, there's everything else, THEN there's the truth!”
Eleanor Whitman: “And since when it's that OK? I can't even believe you are saying this to me! The truth means responsibility, Arnie!”
Arnie, New York D.A.: “Exactly! Which is why everyone dreads it!”

Vem och vilka är verksamma i det som kallas förtroendebransch?
Det är framför allt politik och dess utövare, det är bankerna, det är polisväsendet och domstolar och det är hälsovård inklusive tandläkare.
Om Svensson tappar förtroendet för en läkare eller en sjukgymnast, på grund av att dessa inte sköter sitt uppdrag så som man har rätt att förvänta sig, då är det inte helt omöjligt att Svensson vidtar mått och steg som ultimativt kan resultera i att klåparen förlorar sin legitimation.
Även i de resterande exemplen på förtroendebranscher kan de som förråder sina uppdrag förlora sina jobb – de sparkas inte så sällan snett uppåt.

Copyright Vladimir Oravsky

Kommentarer
comments powered by Disqus
Till toppen