Nöje

Oravsky + Jurík = sant

Oravsky + Jurík = sant

Jag började skriva i samarbete med andra kreativa författare eftersom min svenska inte var god nog. Det var på den arkaiska tiden när redaktionerna brydde sig om petitesserna som grammatik, meningsbyggnad, innehåll och läsförståelse. Jag skrev tillsammans med många, däribland Michael Segerström, Lars von Trier, Kurt Peter Larsen, Stig W. Jørgensen, Daniel Malmén, Natasha Durovicova och Jakob Stegelmann. Samarbeten kunde ta slut eller åtminstone ta en paus av olika orsaker.

Den mycket begåvade Natasha exempelvis, fick en del barn, och en strålande akademisk karriär på ett amerikanskt universitet. Kurt Peter Larsen, för att ta ett annat exempel, färdades en sen kväll torsdagen den 2 oktober 2008 på sin cykel. När han vaknade den 3 oktober samma år, var det på Rikshospitalet i Köpenhamn. Hur han kom dit vet varken han, polisen eller Rikshospitalets personal. Det som är känt är följande: KPL slog huvudet i trottoaren vid fallet från cykeln och förlorade minnet. Det är 8 år sedan. KPL är någorlunda återställd, även om hans minne är lika selektivt som våra politikers när de ställs inför Konstitutionsutskottet. Dessutom slutade han skriva helt. Ändå utger jag fortfarande böcker under våra gemensamma namn, eftersom någonstans tror jag att denna besvärjelse, förmår honom att återigen fatta pennan.

Jag har ingenting emot att skriva solo, faktum är att de flesta av mina verk är skrivna utan någon inblandning av andra. Men visst tycker jag att en pjäs, filmmanuskript eller roman blir mera komplexa om förutom mig även någon annan är inblandad i skapelseprocessen, även om det utan undantag förhåller sig på det viset, att det är jag som väljer ämnet, den dramaturgiska infallsvinkeln och the final cut.

Jag förhåller mig osentimentalt till mina texter och tankar. Jag vill ha dem nerskrivna men är lika glad om publiceringen uteblir. Därför kan jag vara ganska så kompromisslös i förhandlingar med förlagen: kommer man med ett krav om att ta bort något avsnitt, eller skriva om, eller ändra bokens titel, och jag inte fattar meningen med de föreslagna ingreppen, mest på grund av att förlagen inte kan förklara dessa, då tackar jag artigt för föreslaget samarbete och sätter punkt för det. Jag förstår nämligen inte vad det är som är så viktigt med att vara publicerad? 

I romanen och filmen ”The Devil Wears Prada”, får Andy Sachs i filmen spelad av Anne Hathaway,höra otaliga gånger att ”A million girls would kill for this job“, men Saschs hoppar så småningom av det prestigefyllda jobbet, och sensmoralen är, att det finns inga jobb, oavsett hur glamorösa de än verkar vara, som är värda den personliga integritetens offer.

Nog med utläggningen om mig och raskt till den Jurík, som nämns i överskriften.

Vem är han och vad vill han?

Jurík vill sälla sig till den skara av mina samarbetspartners som jag nämner i inledningen av denna betraktelse.

Och efter en förhandling och avsiktsförklaring, är vi helt överens.       

Fil. dr. Luboš Jurík är en slovakisk författare, dramatiker, journalist och chefredaktör för tidskriftenEuroreport Plus, född 14 september 1947 i Nové Zámky.

Jurík representerade Slovakien i Europarådet i Strasbourg och Bryssel.

Bland Juríks novellsamlingar kan nämnas:

”Na Polnej ulici“ (På Fältgatan) (1973),

”Dlhá namáhavá cesta“ (Lång, mödosam väg) (1976),

”Už o tom nehovorme“ (Låt oss inte prata om det mera) (1986) och

”Ked sa raz nahnevám“ (Då jag blir arg) (1991). Samtliga noveller i novellsamlingarna utspelar sig i Slovakiens huvudstad Bratislava.

Bland Juríks romaner kan man nämna:

”Emigranti“ (Utvandrarna) (1977), som är översatt till flera Europeiska språk.
”Novinári“ (Journalister) (1984), även den översatt till flera språk och dessutom även filmad.
”Všetci sme potomkovia Kainovi“ (Vi är alla Kains ättlingar) (2010).

Bland Juríks intervjuböcker kan nämnas:

”Rozhovory“ (Frågesamtal) (1975),

”Rozhovory o literatúre“ (Samtal om litteratur) (1986),

”Pražské rozhovory“ (Prags samtal) (1987) och

”Nepokojné dialógy“ (Oroliga dialoger) (1983), även den översatt till flera språk.

Statsvetenskaplig litteratur:

”Eurochaos“ (Eurokaos) (1997),
”Pokušenie moci“ (Maktens frestelser) (2002), i vilken Jurík beskriver sina erfarenheter av sex års verksamhet i Slovakiens parlament. För ”Maktens frestelser” erhöll Jurík det prestigefyllda Egon Erwin Kischs priset.

”Poucenie z moci“ (Maktens lärdomar) (2013). Även detta mastodontverk belönades med Egon Erwin Kischs pris.

”Slovenský bigbít“ (Slovakisk pop scen) (2009) gav Jurík både priset Krištálové krídlo (Kristallvingen) och än en gång även Egon Erwin Kischs pris. (Krištálové krídlo är en årlig utmärkelse som ges till personer i Slovakien, som nådde extraordinära framgångar på sina respektive områden.)

Deckarromaner:

Juríks deckarhjälte, kriminalreporter AZ tar sig an olika fall i ett tjugotal avsnitt. Exempelvis i böckerna ”Posledné kriminálne prípady reportéra AZ“ (AZetas senaste brottsmål), (1999),

”Krimi prípady reportéra AZ“ (Kriminalreporter AZetas avslöjanden) (2001) och ”Prvé krimi prípady reportéra AZ“ (Kriminalreporter AZetas första uppdrag) (2005).

Även TV-filmen ”Smrt ministra“ (Ministerns död) (2009) är skriven av Jurík.

Juríks magnum opus är utan tvekan romanen ”Rok dlhší ako storocie“ med undertiteln ”Posledné dni Alexandra Dubceka“ (Året längre än ett århundrade : Alexander Dubceks sista dagar) (2015). Boken har redan prisats med flera utmärkelser, bland annat även med läsarnas pris. ”Året längre än ett århundrade” håller på att översättas till tyska, italienska, polska, tjeckiska, ukrainska, kroatiska, bulgariska, ungerska, portugisiska, samtidigt som man förbereder en filmatisering.

Vi får se när den breda publiken kommer att kunna bekanta sig med vårt samarbete, då både Jurík och jag kör parallellt med egna projekt.

© vladimir oravsky

Kommentarer
comments powered by Disqus
Till toppen