Kultur

Recension: Blueshyllning utan vokal glöd

Recension: Blueshyllning utan vokal glödRecension: Blueshyllning utan vokal glöd bild nr 2Recension: Blueshyllning utan vokal glöd bild nr 3Recension: Blueshyllning utan vokal glöd bild nr 4
Recension: Blueshyllning utan vokal glöd bild nr 6Recension: Blueshyllning utan vokal glöd bild nr 7Recension: Blueshyllning utan vokal glöd bild nr 8Recension: Blueshyllning utan vokal glöd bild nr 9
Recension: Blueshyllning utan vokal glöd bild nr 11Recension: Blueshyllning utan vokal glöd bild nr 12Recension: Blueshyllning utan vokal glöd bild nr 13Recension: Blueshyllning utan vokal glöd bild nr 14
Recension: Blueshyllning utan vokal glöd bild nr 16Recension: Blueshyllning utan vokal glöd bild nr 17Recension: Blueshyllning utan vokal glöd bild nr 18Recension: Blueshyllning utan vokal glöd bild nr 19
Recension: Blueshyllning utan vokal glöd bild nr 21Recension: Blueshyllning utan vokal glöd bild nr 22Recension: Blueshyllning utan vokal glöd bild nr 23

Konsert: Ett mästarmöte i bluesens tecken
Medverkande: Claes Jansson, Arnesen Bluesband
Plats: Spira Caféscenen

På torsdagskvällen var Claes Jansson tillbaka i Jönköping för att ge publiken sin hyllning till bluesens mästare B B King under rubriken ”Ett mästarmöte i bluesens tecken”. Vem passar bättre än Claes Jansson med sin speciella timbre och härliga bluesröst att göra det. Han har tagit för vana att åka ut i landet och hylla våra största, senast Ray Charles och nu The blues King. 

Det räcker dock inte med en röst, det krävs komp av gott märke och årgång och undertecknad och publiken såg fram mot mötet med Arnesen Bluesband. Det kan redan här sägas att de inte gjorde någon besviken, vilka lirare. Imponerade mest gjorde utan tvekan Andreas Hellkvist på sin Hammond B 3:a. De öppnade också konserten på de sätt som riktiga lirare ofta gör när de gillar att lira. Någon tar initiativet och alla faller in och bara lirar och det blir en ny låt som kanske kom ihåg eller dör för att ge plats åt något nytt.

Claes gör entré och inleder med en klassiker ”Everyday I have the blues” på sitt avslappnade världsvana sätt. Han bara står där på scen med sitt för honom kännetecknande burriga hår och fåriga anlete och levererar. Det är något väldigt speciellt med Claes denne sångare och artist som får publiken och undertecknad att ta honom till sitt hjärta. Han är ingen stor sångare à la Sinatra eller Nat King Cole. Han är heller inte särskilt vältalig eller överdrivet humoristisk i sitt scensnack. Han utstrålar i vanliga fall en värme, äkthet och intensitet i sin kontakt med publiken, men den här kvällen är det något som saknas. Publikkontakten är minimal, texterna på notstället tar i huvudsak all koncentration, utom i några låtar.

Han fortsätter sin hyllning med ”I walk upp this morning” och den verkade ge honom lite mer energi för att ge en härlig tolkning av ”On the outskirts of town”. Men det tänder aldrig riktigt det glimrar mest till då och då i Claes tolkningar (”CC Rider”, ”Hard Times”) och rösten når inte alltid riktigt dit man önskar. Det som överraskar mest är rutinerade Thomas Arnesen förmodligen landets vassaste bluesgitarrist och hans band. Med suveräne Andreas Hellkvist som är en härlig upplevelse och som slängde kavajen mitt i ”Confession the blues” för att kunna ge ännu mer. En kille som verkligen älskar att lira liksom Ola Ragnar på trummor och Björn Lundqvist på bas. De gav bland annat en härlig tolkning av ”I like her less than ever”.

Avslutningsvis gav Claes och Thomas Arnesen prov på att en gitarr och röst räcker för att leverera en härlig blues. Claes är trots allt en mästare på att berätta en sångtext.

Hans Järeby

Se bilder
Kommentarer
comments powered by Disqus
Till toppen