Nöje Jönköping

Herregud vad han snackar

Herregud vad han snackarHerregud vad han snackar bild nr 2Herregud vad han snackar bild nr 3Herregud vad han snackar bild nr 4
Herregud vad han snackar bild nr 6Herregud vad han snackar bild nr 7Herregud vad han snackar bild nr 8Herregud vad han snackar bild nr 9
Herregud vad han snackar bild nr 11Herregud vad han snackar bild nr 12Herregud vad han snackar bild nr 13Herregud vad han snackar bild nr 14
Herregud vad han snackar bild nr 16Herregud vad han snackar bild nr 17Herregud vad han snackar bild nr 18Herregud vad han snackar bild nr 19
Herregud vad han snackar bild nr 21Herregud vad han snackar bild nr 22Herregud vad han snackar bild nr 23Herregud vad han snackar bild nr 24
Herregud vad han snackar bild nr 26Herregud vad han snackar bild nr 27Herregud vad han snackar bild nr 28Herregud vad han snackar bild nr 29
Herregud vad han snackar bild nr 31Herregud vad han snackar bild nr 32Herregud vad han snackar bild nr 33Herregud vad han snackar bild nr 34
Herregud vad han snackar bild nr 36Herregud vad han snackar bild nr 37

Herregud vad han snackar.

Han dansar in med små korta sambasteg på Spiras scen till tonerna av ”The Girl from Ipanema” och det stannar som tur inte med dansen, det är bara början. Det är dock kanske inte så publiken tänkt sig en entré av Claes Malmberg, men det är just så han är, en överraskningarnas man. Man vet aldrig var man har honom och jag är övertygad om att ingen föreställning är lik den andra. ”Jag är egentligen dansare i botten”, men jag har ändå tackat nej medverkan i Lets Dance”. Det är Claes första kommentar medan han ökar och visar några snabbare steg. Det är inledningen till drygt en och en halv timmes pratshow med musikaliska inslag, med sång och bra sång, även om textningen kunde vara lite tydligare i vissa sånger. Det blir, när det gäller den snacksalige Malmberg, mest snack och herregud vad han snackar. Han påstår att han är tvungen att snacka annars slutar han andas. Men snacket bryts emellanåt med lite musik.

Vid flygeln sitter Thomas Darelid och Claes berättar att han är från Huskvarna och kan inte låta bli och orda lite om orten som han påstår är byggd i en uppförsbacke. Claes tar fram sitt alter ego Ronny Jönsson och ger sin version av Bob Dylans ”Knocking on havens door”. Det blir i hans version ”Knackelibang på himlens dörr”. Publiken är hejdlöst road redan från start. Snacket rullar på i och ett infall kopplar mitt i över till ett annat och så tillbaka igen. Han har en otrolig bredd, skådespelare som en gång i tiden började med att han fick spela gök utan replik. ”Jag kunde dock inte hålla mig utan släppte ut ett koo-koo då och då”.

Det blir lite berättande om sin uppväxt, skolgång i Landvetter skola och han berättar om skoldanserna som kryddades med en brygd av punsch och bananlikör. Om jobbet att dra fram stenciler i mängder på stencileringsapparaten, där spriten gav rus och han bara vevade på och om resor till Gran Canaria. Musikerna Thomas Darelid, Per Hovensjö och Lars Larholm sitter på scenen och väntar på sina insatser, de blir inte många, men när de kommer är det med besked. Thomas är en erkänt skicklig pianist och Per Hovesnjö har många kanske sett i Bingo Lotto. Lars Larholm däremot är kanske en ny bekantskap för de flesta i konsertsalen. Claes Malmberg som liknar sig själv vid en vandrande beutybox visar att han kan sjunga Larholms små väl komponerade visor med fina texter och Larholm kompletterar med duettsång och spel på munspel. Men det blir också lite jazzstandards så musikerna kan släppa loss ibland annat ”Dont get around much anymore”. Det blir sammantaget en underhållande pratshow med fler ord på 90 minuter än vad jag hört tidigare, men jag har inte skrattat så mycket på länge och framförallt till Claes sätt att släppa ut dem.

Fakta

Konsert: Best of Claes Malmberg

Medverkande: Claes Malmberg, Thomas Darelid, piano, Per Hovensjö, gitarr, Lars Larholm, gitarr, munspel och sång

Plats: Spira/konsertsalen

 

Se bilder
Kommentarer
comments powered by Disqus
Till toppen