Debatt

Därför går jag i Pridetåget

Därför går jag i Pridetåget

Debatt. På lördag går jag för alla dem som lever under förtryck. Jag går för dem som blir fängslade, torterade, och dödade, skriver Andreas Jonsson.

Nu på lördagen den 5 augusti kommer jag att gå i den tysta delen av det till övrigt glittrande och färgsprakande pridetåget i Stockholm. Den del av tåget som går under banderollen "walking for those who can't". Och visst älskar jag glitter och glamour, men på lördag går jag inte enbart för min egen skull, utanför alla som inte har möjlighet.

Under veckan har jag tagit del av den debatt som pågått om "spektaklet pride" och hur fel det är att vi arrangerar detta i Sverige. Jag har läst kommentarer om att "det inte är nödvändigt" och att Sverige är ett land i framkant för HBTQ-personer. Några av kommentarerna kommer från facebookvänner, några från mer avlägsna bekanta eller för mig helt okända medmänniskor.

Så låt mig förklara en gång för alla varför jag väljer att gå i paraden på lördag.

Jag har själv blivit hotad till livet på grund av att jag är öppet gay. Men jag har tur som lever i Sverige, här är det lagligt att vara homosexuell. Även om det är långt ifrån alla i Sverige som tycker det är ok att jag är bög, så är det inte olagligt att jag håller en kille i handen.

I dag, augusti 2017 finns det fortfarande 72 länder där det är olagligt att vara homosexuell. I åtta länder kan du dömas till döden för att du är gay, och under första halvåret av 2017 har vi sett två män 20 och 23 år gamla piskas med 85 piskrapp i Indonesien för att de älskar varandra. I Tjetjenien rapporteras det om koncentrationsläger där över 100 homosexuella män frihetsberövats och misshandlats.

På lördag går jag för alla dem som lever under förtryck. Jag går för dem som blir fängslade, torterade, och dödade.

Jag går för hon som flytt till Sverige från regimer långt från våra gränser för att söka trygghet, men som nu gått under jorden för att svenska myndigheter anser att hon inte är gay.

Jag går för alla tusentals tonåringar och unga vuxna i Sverige som blir utstötta från sina familjer enbart på grund av sin sexuella läggning.

Jag går för att jag tror på att alla har samma värde. Alla. Oavsett om gay, straight eller transa. Om du är vit eller svart. Om du är troende eller ateist. Jag går för att jag är övertygad om att vi tillsammans kan ändra på det här samhället.

Men framförallt går jag för den 15-åriga Andreas. Frikyrkokillen som inte fick ihop sitt liv. Killen som lärt sig att bögar kommer till helvetet och frenetiskt gör allt han kan för att inte själv bli upptäckt.

Så sent som för ett år sedan, i samband med masskjutningen på gayklubben i Orlando skrev en av Pingströrelsens högst uppsatta pastorer att “HBTQ-personer bör vara mer lågmälda”. Jag är Pingstvän. Jag är gay. Och jag tar fullständigt avstånd från pastorns uttalande. För min del tog det många, många år att våga komma ut och vara sann mot mig själv. Under hela min tonårsperiod och som ung vuxen brottades jag med tanken om hur gud skulle kunna acceptera mig som bög. En fråga som det tyvärr aldrig fanns utrymme för att diskutera. Det rådde fullständig tabu.

Den senaste veckan har jag följt samtalen i media och hur Stockholm Pride rör upp känslor. Jag har hört mina landskamrater ringt in till P1 och berättat hur homosexuella inte ska få vara föräldrar, att jag inte är en god pappa till mina döttrar, enbart på grund av min sexuella läggning.

Att gå i paraden på lördag är mitt sätt att visa att jag duger, att jag finns och att kärleken segrar. Att gå i paraden på lördag är en revansch för mitt 15-åriga jag. Jag har förstått att det inte hjälper någon att lägga locket på och hålla tyst. Nej, jag ställer mig upp och tar den plats jag är berättigad till. Jag är stolt över den jag är.

Sverige, vi har en bra bit kvar att kämpa. Och det kommer vi att göra. Vi kommer aldrig ge upp. För kärleken vinner alltid.

Så till dig som läser detta och vill, men ännu inte kan, oavsett vad anledningen är. På lördag går jag i paraden för dig. Jag går för din rätt att få vara du. Jag går för din rätt att få leva fritt som den du är. Och när du är redo, för tro mig, den dagen kommer då du är redo, då står jag här och väntar på dig. Och tillsammans ska vi dansa i neon och fira att kärleken är fri och tillhör oss alla. För alltid.

Andreas Jonsson
Föreläser om mänskliga rättigheter

En version av den här texten har tidigare publicerats på skribentens Facebooksida.

LÄS MER: Jönköpingsprofil nobbar Pride

LÄS MER: Så prisas Andreas Jonsson efter hyllat Facebook-inlägg

LÄS MER: Återupplev Pridefestivalen i unik video

Kommentarer
comments powered by Disqus
Till toppen